anjelICKAN.blogg.se

När Elvin kom till världen!

Kategori: Elvin

November gick utan att jag fick någon bebis. Det började kännas som det inte skulle bli någon heller ^^
Allt fortsatte som vanligt även efter den 22 November. De kommer aldrig starta av sig själv tänkte ja.

Den 2 December vaknade jag frya på natten (morgonen) och kände vad jag med en gång förstod var värkar. De kom då med 10 minuters mellanrum och kändes inte specielt jobbiga.. Ibland var de lite tätare, närmare 5 minuter mellan. Jätte glad att det äntligen hände nått hade jag svårt att somna om ^^

Jag vågade inte släppa iväg Tobias till jobbet =P
Lite senare på förmiddagen åkte vi till mvc för en koll hos min barnmorska. Mitt blodtryck var lite högt fortfarande men annars verka allt bra. Livmordertappen var nästan borta och jag var öppen 1 cm. Kändes helt underbart att det hände nått äntligen som vi väntat. Men samtidigt kändes det som de skulle bli lång väntan för värkarna hade lugnat ner sig lite under förmiddagen.

Vi åkte till Tobias föräldrar på middag och efter lunch tid började värkarna komma tätare igen. Vid 22:00 på kvällen kom värkarna rätt så tätt. Mellan 7 min och 3 min. Pga att jag viste blodtrycket var högt ringde jag till Näl för att få råd. Ska vi lägga oss och försöka sova här hemma och vänta in tätare värkar eller ska vi åka in innan natten ?
De tyckte vi skulle komma så de kunde hålla koll på oss pga blodtrycket.

Precis vid midnatt mellan Fredag 2 December och Lördag den 3 December kom vi inte på förlossningen nere på Näl.
Vi fick ett tillrälligt rum där de kollade mitt blodtyck med jämna mellanrum, höll koll på bebisen hjärtljud och värkarna. De gjorde även ultraljud för att se hur han hade det där inne med forstervatten och allt verkade bra.

Så ett par timmar senare fick vi komma in på vårt förlossningsrum. Där fortsatte de hålla koll på blodtrycket, hjärtljuden och värkarna. Vi fick lite att äta och jag fick trådlösa dosor på magen så jag kunde komma upp och gå lite. Blodprov togs och jag fick en nål i handen.

Timmarna gick och de satte en balong och efter det var jag öppen 3 cm. Kände mig glad för att det hände något men samtidigt kändes det som det gick väldigt långsamt. Jag tror inte att jag själv upplevde timmarna som så långa som kanske Tobias gjorde som satt bredvid. För mig hände det så mycket hela tiden och jag hade värkar att jobba med.

De tog hål på fosterhinnan och både det och balongen gjorde att värkarna blev starkare och jag fick nu lite hjälp mot värkarna av en tens apparat. Den funka jätte bra i detta läget. Jag var uppe och gick lite med en sån där "gå stol" som jag hängde på när värkarna kom. Jag hade sladdar och apparater som hände på mig överallt.

Nu börjar allt bli lite suddigt och rörigt för mig efter detta ^^
Jag jobbade på med värkarna och det UNDERBARA lustgasen! Vilken kanon bra grej.. Jag tålde en hel del så de fick ganska snabbt höja den till det högsta och jag ville inte släppa den nått mer ^^

Jag fick dropp som satte ordentlig fart på värkarna... Nu va de inga roliga värkar längre... Hela lördagen hade gått... Känns för mig som några få timmar men måste vare jätte långt för någon som Tobias som satt bredvid. Specielt timmarna med lustgasen som är lite luddiga i minnet för mig gick jätte fort. Och tur var väll det.

De satte en elektrod på huvet på bebisen för att ha bättre koll på honom... De tog massa prover med jämna mellanrum från hans huvud. Proverna var okej till en början. De sista 8 timmarna var jag regält borta på lustgasen och värkarna var konstant HELA tiden. Det fanns inte längre någon paus mellan dem. Inte en sekunds paus. I mitt lustgasrus vet jag att jag bad dem ta bort droppet en stund så jag kunde få en paus =P Men värkarbetet behövde ju fortsätta så de kunde de inte.

Ryggmärgsbedövning hade jag inte tänk mig... har ont av nålar så att bli stucken i ryggen ville ja inte... Men när de rekomendera den när värkarbetet blev så hårt så lyssnade jag på dem och var duktig och gick med på det också.. Lustgasen hjälpte mig mycket även här och jag kände inte av den alls. Tyvärr kände jag inte heller att den gjorde någon nytta alls =( Lustgasen var det enda som hjälpte.

Även om jag hade grymt ont och under så lång tid så tänkte jag på Tobias. Det kan inte vare lätt att sitta bredvid heller. Inte kunna göra något och bara se på när när jag har så ont. Jag minns att jag vid ett tillfälle piggnade till lite och såg oron hos honom. Jag trode först någon hemskt hade hänt som jag i mitt rus missat. Men allt var lugnt. Jag minns att jag kände att jag ville lugna honom för jag var så väck på lustgasen att jag tyckte nog ändå att så länge jag fick ha den så gick det nog rätt bra ändå ^^

Jag tror de under kvällen tog prov från bebisen huvud 5 gånger. Efter sista provet kom de tillbaka och sa att bebisen inte mår bra av det hårda värkarbetet. Den behöver få komma ut lite snabbare. Kejsarsnitt sa de.. Detta var de sista jag ville.. Men man gör allt för bebisen. Kände mig lite rädd och orolig men inte alls så hemskt som jag trott när jag tänk tanken på kejsarsnitt innan. Lustgasen gjorde mig verkligen lugn och jag kunde acceptera allt. Det kändes inte så jobbigt.. Jag var väldigt dimmig av lustgasen när de rullade iväg mig ur rummet där Tobias blev kvar själv. Jag tror de sa att jag öppnat mig 5 cm. Mycket och långt jobb och ändå bara halvvägse. Bärjade nästan kännas gott att jag skulle få sova lite när värkarna var hela tiden. Det hade verkligen tage på krafterna efter alla de timmarna.

Jag minns att de förberedde mig för operationen.. Jag fick hasa mig över på en annan britts.. Lyft mig sa jag ^^ haha.. jag var ju helsnurrig och hade inte någon lust att röra mig där jag låg och blundade ^^
Jag minns också att jag oroade mig för att de skulle glömma att söva mig haha..
Men så till slut så skulle jag äntligen så sova lite. De var inte många sekunder efter de sa det och så sov jag.

Ett akut snitt.. 30 minuter efter de kom och sa att han behövde ut så var han ute. 01,29 Söndagen den 4 December.

Strax efter detta fick Tobias som blev kvar i vårt förlossningsrum reda på att allt gått bra. Jag kan inte tänka mig hur oroligt det måste vara att bli kvar så själv med oron över hur de ska gå. De frågade om han ville veta vad det blev och så klart ville han det. En liten kille. En timma efter Elvin var född hämtade de Tobias från rummet och han fick följa med och se och hålla sin son <3

Jag låg fortfarande och sov i någon timma till. När jag vaknade till fick även jag reda på att jag fått en son <3 De viste jag ju redan ^^ Bårde jag och Tobias hade hela graviditeten vare säkra på att det va en liten kille där inne å så rätt vi hade =)

De pysslade om mig där på uppvaket och jag fick smärtstillande och dropp. När jag var tillräckligt vaken och kunde vifta tillräckligt bra på mina tår rullades jag tillbaka till förlossningsrummet där Tobias va. Han kunde berätta för mig hur stor våran son var och precis klockslag han föddes. 3370 g och 49 cm lång. Åh vad jag längtade efter att få se honom nu.

Jag ringde och väckte mamma på söndagsmorgonen vid 5 och berättade att hon blivit mormor <3
Jag var fortfarande lite snurrig efter att jag vare sövd och väldigt rosslig i halsen efter slangen ja haft under operationen. Men mormor blev nog jätte glad av att få veta ^^

Bara minuter efter jag kom tillbaka till förlossningsrummet och Tobias fick vi rulla vidare igen mot vårt rum på BB. På vägen rullade de in mig i sängen till avdelningen där Elvin var så jag fick se och hålla min son för första gången <3 Jag blev så rörd och jag kände bara sån kärlek och att han var perfect. Han var så fin <3

När vi kom till vårt rum fick vi äta lite och sedan vila. Fram mot lunchtid rullade de mig tillbaka till Elvin igen så jag fick gosa lite mer med honom <3

Det kom lite snö ute. Elvin kom med vintern!

På eftermiddagen kom jag äntligen ur sängen. Stel och livrädd för att det skulle göra ont eller att såret på magen skulle gå upp var jag inte specielt vig och smidig. Jag rörde mig väldigt försiktigt fram och tillbaka i vårt rum. På eftermiddagen fick vi även Elvin till oss =) *Mysigt*

Mitt blodtyck fortsatte de kolla med jämna mellanrum och det blev långsamt bättre och bättre =)
Jag fick sprutor för att förebygga risken för blodproppar efter operationen. De tog även blodprov i fingret några gånger och värdena blev bättre och bättre. Jag kände mig som en nåldyna.. Hade också en kanyl i varge hand. Uch ja som har så ont av nålar.. Jag blev under de där dygnen stucken överallt hela tiden kändes de som.

Elvins tungband (bandet under tungan) var så kort så han kunde inte amma eller sticka ut tungan ur munnen så på måndagen fick vi gå och träffa en läkare som gjorde ett litet klipp i de. Även hans tal skulle kunna bli svårare för honom så det var lika bra att få det gjort med en gång. Elvin fick sockerlösning i munnen som smärtlindring och två droppar blod senare kunde vi se att han kunde använta tungan på ett bättre sätt.

Jag och Tobias hade redan tröttnat på rummet vi satt på. Vi gav sällskapsrummet/matsalen en chans men stolarna var så hårda så vi orka inte sitta där heller. Vi ville hem!

Natt till tisdag när Elvin var två dygn fick han lämna ett PKU prov och bli kollad av en läkare eftersom vi ville hem på tisdagen =)
Elvin var inte så schåpig som mig och Tobias när de gäller nålar.. Han somna medans de tog prov på honom ^^

På tisdag förmiddag blev det koll av både Elvin och mig innan de kunde skriva ut oss. Mitt blodtryck var bättre och även värdena från alla prover. Elvin hade gått ner en del. Han vägde nu 3050 och de ville ha koll senast Torsdag igen. Vi var välkomna tillbaka till näl men såg istället till att få en tid hemma i Åmål på vår familjecentral =)

Alla på näl var verkligen helt underbart snälla och goa mot oss. Eftersom vi var på förlossningen så länge han vi få nya barnmorskor och sköterskor flera gånger. Under tiden vi var på näl kom flera av barnmorskorna och sköterskorna som vi haft nere på förlossningen upp till oss på bb och hälsade på oss och gratulera och ville se att allt till slut gått bra med oss. Så goa allihopa!

Innan hemfärden var vi och gjorde ultraljud på Elvins höfter. Han hade jätte fina höfter sa de och han fick till och med ett extra plus för att han hade benkärna sa de =)
Jag passade på att hämta ut smärtlindrande tabletter som läkaren skrev ut till mig medans Tobias hämtade bilen. Vi träffade Tobias moster Annette och Kusin Pontus på vägen ut så de fick se vår lilla guldklimp =)

Kändes gott att komma hem.
Elvin sov hela vägen. Hemma väntade alla djuren på oss. Gott att få komma hem till dem också. Dante var nyfiken på Elvin och fick hälsa på honom både när han var tyst och när han skrek och han gjorde det väldigt försiktigt och höll sig lugn och allt gick hur bra som helst. Dante har aldrig träffat ett så litet barn innan så han förstod nog inte direkt vad det var vi hade med oss innan han fått nosa lite på den.

Elvins mormor och morfar kom till oss på eftermiddagen och bjöd oss på pizza. Laga mat fanns det ingen ork till. Nu vill man bara vila. Sängarna på sjukhuset var ju ingen höjdare ^^ Nyblivna mormor och morfar såg väldigt stolta ut <3

Natten till onsdag blev allt annat än lätt. Elvin var bara lessen och gick inte att trösta =(
Vi funderade på om han hade ont i magen eller var hungrig och leta fel..
På Onsdagen fick vi komma till bvc för att väga Elvin så vi slapp åka tillbaka till näl. Det var inte konstigt han var så lessen hela natten. Han hade inte fått i sig nog med mat och gått ner till 3015 g. Elvin har så liten mun och hade svårt att få ett bra tag om bröstet så han kunde inte äta som han skulle. En amningsnapp gjorde susen =) Nu fick han tag och mjölk finns det så det räcker och blir över!
Efter han åte vägde han 3030.

På Torsdagen var vi iväg till bvc igen och nu hände de grejer =)
Vi hade en ny bebis med oss. Elvin var nöjd och glad. Vi hade sovigt gott alla tre och nu vägde han 3090!
De va så härligt att se att de nu gick åt rätt håll och allt funkade så bra och han verkade må så bra och var så nöjd =)

På torsdag kväll kom Elvins farmor och farfar och höll barnbarnet lite =)

Vi har myst och vilat en massa här hemma nu. Allt funkar så bra. Elvin sover gott och vi får vila upp oss. Vi byter massa blöjor och Elvin kissar på oss var och varannan gång ^^ pojkar!
Han äter bra och amningen har kommit igång jätte bra och funkar så bra!

På fredagen var vi hos Tobias föräldrar som ville bjuda oss på middag. Så gott att få bli lite bortskämda å så god mat de gjort!
På lördagen kom Elvins faster Sandra, hennes Henrik och Elvins kusin Annie hit och hälsade på. Vi åt ihop och myste i soffan hela kvällen =) Va jätte trevligt och jag tror Faster var ricktigt stolt!

Söndag trejde advent redan och vår lille Elvin var redan en vecka gammal =)
Det fick firas med ett bad. En lite arg Elvin blev jätte nöjd när han kom i vattnet. Han såg ut att bara njuta av de.
Jag tog bort den plast eller plåster med bandage som suttit klistrat över mitt snitt på magen. Det satt nästan lite för bra fastklistrat men med lite olja lossnade de. Jag blev glatt överaskad när jag såg mitt snitt där på magen. Jag hade förväntat mig nått mycket värre. Nått som var bredare och se mer ut som ett sår. Det är ett ynkligt väldigt tunt rosa streck. Det ser inte ens ut som jag skulle få ett ärr efter det när de läkt helt. Det syns nästan inte alls och har läkt så fint på bara en vecka.
Jag är lite lite öm men mår och har mått väldigt bra hela tiden.

I måndags kom min barnmorska Matita och bvc sköterskan Eva på hembesök till oss =)
De hade vågen med sig och Elvin hade över helgen gått upp till 3235 g! Gott!
Vi drack kaffe och pratade, fick lite information och en ny tid för nästa gång han ska vägas och mätas =)

Igår tisdag var Sofie här och hälsade på oss =) Va jätte kul å ses igen! Och idag har mamma och pappa vare här med mormor och farmor =)

Jag kan känna mig lite snuvad på att förlossningen inte gick som jag trott. Att jag missade att få upp honom på magen eller vara med när Tobias först träffa honom. Men slutrerultatet blev så grymt bra så jag kan ändå bara var lycklig <3

Jag är så lycklig! Jag har en så fin familj! Ja och Tobias har världens finaste son <3

Första bilden på Elvin togs på morgonen när jag på väg från förlossningen till bb fick hålla honom för första gången <3


/Mamma Angelica





Kommentarer


Kommentera inlägget här: